Vad hände med bloggen?

 April 2013 - ett inlägg om att det första ägget hade värpts, men vad hände sen?

Tanken var att livet skulle rulla på som vanligt och att jag skulle fortsätta blogga om mina höns. Men så blev det inte...
Livet blev istället tilltrasslat och helt annorlunda än planerat. Huset skulle säljas och jag flyttade till lägenhet utan minsta möjlighet att ha några höns längre.

Jag hann få 10 ägg innan jag var tvungen att sälja mina hönor och avveckla allt. Jag minns att jag åt äggen med visst vemod, men att de smakade utsökt.

Jag lät bloggen vara kvar som en liten dagbok tillgänglig för omvärlden. Kanske den kunde inspirera någon att skaffa egna höns och vara till hjälp för någon.

Att sista inlägget blev om det första ägget kändes helt okej för stunden, då det fanns viss harmoni i att bloggen startade med några ägg som skulle bli kycklingar så småningom och att "kycklingarna" efter ett halvår värpt sina egna ägg...

Sen föll bloggen i glömska från mitt håll och åren har gått. Jag fick nyss ett meddelande om att min hönsblogg var en av de mest lästa (vilket kanske inte är så svårt med ett såpass smalt tema) och när jag loggade in på bloggen fann jag massor av meddelanden och kommentarer från folk som visat sin uppskattning över vad jag skrivit, men också mängder med meddelanden där folk frågade varför bloggen avslutades så tvärt och frågor om vad som hänt osv.

Så, detta inlägg åtta år senare är mer en ursäkt till er som velat läsa mer om mig och mina höns.

Kanske kommer jag i framtiden återigen ha förmånen att få ha egna höns och kanske kommer jag att skriva mer om ämnet här eller på annat ställe, vem vet?

Jag låter bloggen ligga kvar som ett minne och hoppas att den kan vara till glädje och nytta för andra även i fortsättningen. Samtidigt hoppas jag innerligt att det finns eller kommer finnas andra hönsbloggar som blir större än den här är. Men tack för att ni besökt och läst!

Ha det så gott och ta väl hand om era höns!

Första ägget!

I går hittade vi ett ägg på gallret ovanpå gödselskivan. Förutom att det hamnat på helt fel ställe, så var det ganska litet, lite skrovligt skal och med lite blod på, men det är inget som är ovanligt för premiäräggen.

Jag utgår från att det bara är en av hönorna som kommit igång med värpningen ännu och nu hoppas jag att jag kan få dem att inse att det är mer lämpligt att värpa äggen i värpredet istället.

Inga ägg ännu..

Det blev ett långt och ofrivilligt uppehåll i bloggandet, men så kan det bli ibland...

Hönorna har fortfarande inte börjat värpa, men nu ser man att det inte kan vara långt kvar eftersom de nu är röda i kam och ansikte och nyss blivit 5 månader gamla, vilket är en ganska normal ålder för Plymouth Rock att börja värpa. Så nu går jag i "väntans tider" så att säga.
De tre hönorna som jag har kvar har på senaste veckorna inordnat sig i en ganska klar och tydlig rangordning, vilket är en helt naturlig livsstil för hönsen. De har dock gott om utrymme, så det är sällan några direkta konflikter dem emellan.

Jag har "möblerat om" lite i hönshuset. Insåg att mina hängande mat- och vattenautomater tog upp för stor "flygplats" där de hängde tidigare och efter att jag satte upp värpredet på väggen så placerade jag dem på en liten "bänk" under värpredet istället.
Det verkar fungera ganska bra. Det jag är lite orolig för är att de ska försöka krypa under "bänken" och börja värpa där eller nåt, skulle så bli fallet får jag stänga för.

Värpredet sitter drygt 80 cm över golvet och två av hönorna tycks inte ha några problem att flyga upp dit, men en verkar mindre flygbelägen och därför har jag även snickrat ihop en liten "stege" eller landgång som alternativ.
I nuläget är dock redena inte så populära då de verkar tycka att de är lite läskiga. Överhuvudtaget har hönorna blivit ganska försiktiga och lite fega efter att alla tupparna försvann. Sätter man in en ny burk med mat kan det ta en bra stund innan de vågar sig fram för att undersöka.
Jag hoppas det blir bättre när de kan börja gå ut, vilket är nästa stora projekt; Fixa till utegården.

Ännu ligger det snö överallt runt hönshuset, men nu tycks våren kanske äntligen börja ta över och då ska de självklart få vara ute om dagarna om de vill.

Inga tuppar kvar

Till höger en av tupparna som nu flyttat

Idag flyttade mina återstående tre tuppar hemifrån och transporterades snällt nog av min bror ner till Borås för upphämtning och vidare transport ner mot Göteborg.

Jag har hört att de två tupparna som flyttade för någon vecka sedan mår bra och sköter sig och jag hoppas att alla fem tupparna ska utvecklas till fina djur som ska vara till nytta och glädje för sina nya ägare!

Annars har det varit ont om tid för nya insatser i hönshuset. Jag har påbörjat bygget av ett värprede, men ännu inte blivit klar med det. Dock lär det väl vara några veckor tills hönorna vill börja värpa tidigast, så jag hoppas få det klart i tid.

Sen ska jag börja ge hönorna snäckskal att äta så de kan reglera sitt ökande kalkbehov. Man ska undvika att ge snäckskal till kycklingar då det tydligen kan påverka utvecklingen av deras skelett negativt om de får tillgång till för mycket kalk för tidigt. Men värpande hönor behöver dock alltid ha tillgång till snäckskal.
Det går också att köpa värpfoder som innehåller snäckskal om man vill slippa ge separat, men jag föredrar nog att fortsätta med allfodret och ge snäckskal och säd vid sidan om.

Tupparna får nya hem!

I går blev mina unghöns 15 veckor gamla och nu börjar det bli svårt att tro att det nyss var små pipande dunbollar. De är ganska maffiga redan och låter nästan helt som vuxna höns gör, men som tur är har inte tupparna börjat gala ännu.

Idag kommer två av tupparna att få åka till sitt nya hem i södra Stockholm och jag hoppas de ska få det bra där och komma till nytta för sin nya ägare.

Och nästa vecka så flyttar resterande tupparna ner till Göteborgstrakten och nya äventyr.
Så äntligen kan jag koppla av lite och koncentrera mig på de kvarvarande hönorna som snart ska få ett nytt fint värprede att ha klart tills det är dags för dem att börja värpa.

Annars är det fortfarande byte av fjäderdräkten som pågår, jag får plocka upp ett tiotal fjädrar från golvet varje dag och de ser lite tilltufsade ut när de nya fjädrarna håller på att växa ut.

Hoppas kunna bygga klart värpredet i helgen. Återkommer förhoppningsvis med några bilder från bygget.

Unghönsen 14 veckor

I torsdags (31/1) blev unghönsen 14 veckor gamla och nu börjar de ta allt större plats i mitt lilla hönshus.
Det börjar med andra ord att bli lite mer akut med att försöka hitta nya hem åt alla tupparna!
En tupp är tingad och sen har jag fått in några fler som är intresserade, men som kanske bor allt för långt bort.
Så är det någon som känner att de vill ta över en tupp, tveka inte att höra av er!

De håller fortfarande på att byta ut sin fjäderdräkt och jag plockar väl bort en 10-15 fjädrar ur hönshuset varje dag. Man kan också se att det ligger ganska mycket "mjäll" under sittpinnen som kommer från de nya fjädrarna som växer ut.

Plymouth Rock är en hönsras som inte har så markant skillnad mellan tupp och höna vad gäller utseendet. Tupparna är som fullvuxna något större, har större kam och slör och lite mer markerad stjärt än hönorna har, men de utvecklar t.ex inte några extrema bågfjädrar och har inte mycket till sadelbehäng osv som många andra tuppar har.
De grå tvärrandiga har ju också en färg/teckning som är likvärdig på både hönor och tuppar.

Men som sagt kan man redan på kycklingarna då de kläcks oftast se vilket kön de är. Tupparna har oftast en mycket mer utsuddad och större fläck uppe på huvudet och hönkycklingarna är oftast betydligt mörkare svarta än tupparna är.

Jag lyfte upp en av tupparna igår och uppskattade att han vägde ca 2 kilo, så fullvuxna är de inte än, men redan nu ganska rejäla.

Filmsnutten tog jag i torsdags, det var väldigt skarpt ljus in genom fönstret då, så lite väl kontrastrikt tyvärr. Det som är roligast nu är att lyssna på dem när de försöker låta som vuxna.

Torv i hönshuset

I morgon blir unghönsen 14 veckor gamla och då ska jag försöka ta en liten filmsnutt att lägga upp här på bloggen och på Youtube igen. Jag har fått en hel del mail där folk tycker det är bra att kunna följa utvecklingen från ägg till vuxna höns, så tanken är väl att filma vidare några veckor till.

Torv i hönshuset är bäst, men kan se lite "skitigt" ut.

Jag har även fått en del frågor varför jag har torv som golvströ i hönshuset och inte spån som är vanligare.
Svaret blir att torv har många fördelar jämfört med spån; det har oerhört bättre absorptionsförmåga och är antibakteriellt och ett mer naturligt underlag. Ohyra och flugor gillar inte torv, och när man sen tar ut torven vid utgödsling, så är den bara att lägga på komposten eller till och med direkt ut i trädgårdslandet. Tillsammans med hönsskiten så blir det ett mycket fint gödsel.
Spån däremot bryts ner långsamt, ibland tar det flera år innan den är förmultnad och går att använda som jord/gödsel.
En annan fördel som torv har är att den reducerar och neutraliserar uppkomsten av ammoniak. Ammoniak är ett giftigt och obehaglig ämne som uppstår från hönsens avföring, en stickande frän doft som retar slemhinnor, luftvägar och ögon, onyttigt för både hönsen och oss.

Finns det inga nackdelar med torv då? Ja många ogillar att det ser "skitigt" ut i hönshuset eftersom det dels är ett mörkt material, men också för att torvdammet är synligt och gör att hönshuset ser smutsigt ut.
Spån dammar det också, men där är dammet inte så synligt, så intrycket blir att det ser snyggare ut med spån.
Torvdammet är dock ofarligt eftersom partiklarna är så stora att de inte kan nå ner och fastna i lungorna, det fastnar i flimmerhåren. Damm från spån är dock så fint (trädamm) att det lätt går ner och fastnar i lungorna och är farligt.

Det är ganska stor skillnad mellan torv och torv. Använd helst rejäl torv för häststall och absolut inte sån torv man köper på trädgårdsbutikerna.

Torven är ofta mycket uppskattad av hönsen att krafsa i, bada i (bala) och är både drygt och relativt billigt.